Bildkort som inspiration när vi skriver

Vi samlades för att skriva och inspirerades av bildkort. Bildkorten la vi upp och ner på bordet. Var och en drog ett kort. Alla fick samma inledning att utgå ifrån.

   
Här presenteras några av texterna, som skrevs under fem minuter – ett flödesskrivande. Bildkortsmotiven finns längst ner på sidan.

Hon hade väl aldrig trott att…

Hon hade väl aldrig trott att han skulle komma tillbaka. Att han fortfarande älskade henne, trots allt. Hon vågade inte tro. Liam sover gott på Maitas rygg. Skörden har varit liten i år men Maita samlar ihop de sista tuvorna av grön sötrot när hon hör sången över kullarna. Hennes hjärta fylls av en välbekant värme och en känsla av trygghet sprider sig. De är tillbaka och Mbogo går först. Deras blickar möts och då vet hon, han har förlåtit. Då men först då vågar hon le. Han sätter ner packnigen och springer Maita till mötes.
Astrid Hyllsjö – bild 3

Hon hade väl aldrig trott att hon skulle möta en man med så mycket värme i sina händer, en man som bara genom att cirkla med lillfingret runt hennes navel nådde hennes allra innersta. Med sin förstående tystnad bröt han nu alla hennes försvar. Han smekte bort hennes tårar tills det inte längre fanns några kvar. Ur henne flöt istället ett stilla skratt fram, som han föll in i.
Lill Andersson – bild 1

Hon hade väl aldrig trott att livet till sist – trots allt – skulle falla så på plats. Att såren och besvikelserna skulle blekna bort till ingenting. Att hon skulle få sin tid, tid att njuta och ta emot de gåvor som livet också kan innebära – skönhet, stillhelt, vila och vänskap. Vänskap, just det – en vän som kom henne närmare än vad hon vågade själv. En senkommen, älskad gåva av livet.
Elisabeth – bild 6

Varför skulle jag…

Varför skulle jag vara tacksam för att jag sitter här? Visst har jag en frisk kropp för övrigt men sedan olyckan kapade min känsel i underkroppen känner jag mig halv. Eller mer än halv, jag är en kropp och en själ utan identitet. Vem vill leva med en man utan en fungerande underkropp? Naken är jag vacker, ja det vill jag påstå men helt oduglig. Ska operationen rädda min manlighet, min värdighet? Gud, låt mig få mitt liv tillbaka. Jag lovar vara tacksam då.
Astrid Hyllsjö – bild 4

Varför skulle jag inte kunna nå regnbågen? Den är ju så nära! Och alla färgerna bär jag inom mig. Jag ser ju att änglarna vävt en bro av spunnet silke för mig att gå på. Jag ver att det bara är jag som ser silkesbron, för den är vävd bara till mig och jag måste våga gå på den så att jag når fram. Och då ska jag simma in under regnbågen och jublande utbrista – Äntligen är jag hemma!
Lill Andersson – bild 2

Varför skulle jag hindra mig själv från att spela på de strängar som givits mig? Varför skulle jag kväva resonansen och begränsa genljudet av den kraft som vill nå ut? Nu tar jag med mig mitt instrument, vandrar ner från den ensamma kullen och sprider min skatt.
Veronica – bild 5