Hedvig deltog i min skrivarkurs. Hon skapade en fiktiv karaktär av ett bildkort, ett Persona-kort. Karaktären fick namnet Åke. Hedvig kunde inte lämna honom utan fortsatte skriva. Nu har hon författat en hel roman.
Janet som är sjuksköterska har använt OH-korten tillsammans med tonåringar på det psykiatriska sjukhuset i Calgary. Hon berättar att trots att korten inte fungerar för alla, inte för dem som har svårt att relatera till bilder med abstrakta uttryck, fungerar de ändå mycket bra. Ungdomar som tröttnade på terapi kom ofta till mig och sa ”Janet, jag vill prata – hämta korten!”, minns hon.
När trauma ligger bortom orden, letar vi efter icke-verbala och psykiskt säkra metoder för att uttrycka och dela smärtan. Människor är lättade när de erbjuds möjlighet att närma sig sina plågsamma erfarenheter steg för steg, som börjar med ta hjälp av symboler och metaforer. Ett av de mest effektiva verktygen för att framkalla helande metaforer är en samling illustrerade kort som kallas COPE-kort.
Korten, som initierats av mig själv, målade av den ryske konstnären Marina Lukyanova och publicerade av den tyska förläggaren Moritz Egetmeyer, utgör en internationell gemensam ansträngning för att hantera konsekvenserna av traumatiska händelser och hjälpa till att läka psykiska sår. De 88 korten låter deras användare, lekfullt eller terapeutiskt, få tillgång till djupa känslor och berätta om sina erfarenheter. Genom att använda COPE-kort, kan deltagarna lära sig att identifiera sina egna speciella sätt att hantera kriser, stress och trauma.
[…] ”Två veckor efter tsunamin, kunde jag fortfarande inte somna. Så natt efter natt jag sökte efter information om tsunamin på nätet. Då började jag besöker skolor och dela mina nyvunna kunskaper. Det är därför som de skickade mig till denna utbildning.”
[…] Det finns ingen enda lämplig metod för att klara av alla situationer, alla människor och alla åldrar. Varje person, familj och samhälle har sina specifika sätt av klara svåra lägen som utgör deras grundläggande strategi. Ett effektivt sätt för terapeuten att hjälpa, är att följa offrens grundläggande strategi och sedan vägleda dem att utveckla ytterligare resurser.
Ofra Ayalon, PhD – internationellt känd traumatologist, författare och utbildare inom området trauma och terrorism.Idag chef för Nord Cope Center i Tivon, Israel, och seniorkonsult på gemenskapsnivå Stress Prevention Center i Israel. E-post: nord@netvision.net.il
Thierry, som studerar kreativt skrivande vid Victoria universitet, använder OH-korten regelbundet. ”Ibland använder jag dem för att tända en gnista i min kreativitet. Om jag ska skriva en dikt och jag kör fast, tittar jag på korten, skriver ner beskrivningar av det jag ser eller känner – och jag får alltid en idé till dikten”, säger hon. ”Jag spelar också med korten när jag känner mig rastlös, de hjälper mig att komma i balans. De är helt klart billigare än terapi, lägger hon till med ett skratt.”
Citat ur artikel i Times-Colonist 28 augusti 1987 – av Gloria Collins
Joyce som verkligen gillar OH-korten, spelar regelbundet med sin fyraåriga dotter Emily.
”Det är ett underbart spel”, säger Joyce som berättar att hon spelar med sin dotter och hoppas att det ska bidra till att hon får ett gott kommunikationsmönster. ”Vi gör ett riktigt spel av det. Jag frågar henne vad människorna på korten gör och om de ser ledsna ut eller verkar glada.
Ibland inbjuder korten henne att berätta om vad som hänt på förskolan – som en gång när kortet visade någon som slog någon annan. Det påminde henne om pojken i barngruppen som hade slagit henne. Jag fick möjlighet att fråga henne hur hon hade känt när det hände och hur hon kände det nu. I vanliga fall är det som om jag behöver dra vartenda ord ur henne – om vad som hänt i förskolan.”
Citat ur artikel i Times-Colonist 28 augusti 1987 – av Gloria Collins
Leslie, som har spelat OH under de senaste två åren, säger att det är något speciellt som händer med människor när de spelar OH.
Det krävs lyssnande när man spelar och det tycks skapa en känsla av säkerhet och förtroende mellan spelarna. Det uppmuntrar dem att dela känslor som för dem närmare varandra. Även människor som inte känner varandra särskilt väl tycks uppleva en känsla av att ha delat en speciell upplevelse när de spelat OH.”
Citat ur artikel i Times-Colonist 28 augusti 1987 – av Gloria Collins
